Om Jämtland och Östersund

En främmande man tilltalade mig från andra sidan gatan, där vi gick åt samma håll. Han sa något om vädret och vi utbytte några ord. Han var väl inte av den mer åtstramade sorten, utan snarare mer direkt på. Det påminde mig om att Östersund tidigare var annorlunda. Östersund var en stad av öppenhet, glada människor och trygghet. Man kännde igen ansikten och människor var vänligt öppna och artiga. När man gick gatan fram så såg man på varandra. Då kunda man prata med vem som helst. Men på några år har det märkligt nog förändrats mycket. Allt fler har blicken i fjärran, ner i gatan eller är inåtvända in i sin egen värld. Många är inneslutna i ljud från hörlurar och stirrar på eller pratar högt till telefoner. De tror att de är öppna för världen med alla elektroniska kontaktet, men i själva verket är de och vi avstängda från varandra. Det är också stress, trängsel och anonymitet med alltfler invånare och så många inflyttare som det blivit. Det känns så främmande. Kan vi kanske hjälpas åt att återskapa den stad som vi så nyss haft ?