Steg mot förstörelse i Spikbodarna
KommenteraMedan jag trampar i traktorspåren hör jag bruset från bilarna på E14. Förut kunde man där höra fåglar, vinden och naturens tystnad. När jag kommer ner till E14 och höghastigetsbullret tvingas man gå 800 meter extra efter vägen, fram och tillbaks och i bullret, för att gå igenom en tunnel och kunna komma över på andra sidan av vägen.
Tittar på en karta och ser att det är bara cirka 500 meter från bullret och upp till Spikbodarna och bara drygt 300 meter ner till Lillsjön. Det är otroligt att de styrande maktmonopolisterna kan komma på något så destruktivt.
När man ska ta sig till Spikbodarna så är det inte enkelt nuförtiden. Förut kunde man springa eller cykla dit upp. Nu är det enklast att ta bilen och fylla på vårt gemensamma växthus med mer koldioxid. För den som inte har råd med bil så blir det svårare att ta sig ut till naturen. Det lär finnas en gångtunnel någonstans i rondellkrånglet. Bilisterna, bekvämt sittande, har lätt och behöver bara köra rakt igenom. Andra får ta sig fram på krångliga vägar, ner och upp, som man inte vet var de är.
För några år sedan kalhöggs ett område centralt i området och sedan tidigare finns ett stort kalhugget område i sluttningen nerför. Hur kan man göra så ? Är det helt omöjligt att i vårt land avverka skog på ett hänsynsfullt sätt ? Inte ens i friluftsområden har man råd att göra det. Från Spikbodarna och mot Odensala har man asfalterat brett för att man ska kunna åka rullstol där. Men det kan lika gärna användas för att köra bil eller åka motorcykel i området vilket också händer. Även vägen runt Lillsjön har asfalterats så att vi ska slippa gå i smutsen och få närkontakt med naturen. Spikbodarna har slutligen även berikats med en mobilstrålningsmast. Vi får hoppas att utvecklingen inte fortsätter så här utan tar en annan vändning.